I mars förra året valde jag att lägga bloggen på hyllan efter flera år av bloggandet. Jag är nästan helt säker på att jag startade min första blogg när jag var 11 år, så efter 4,5 år så valde jag att avsluta helt och hållet. Har haft många såkallade 'bloggpauser' men det har varat i längst en vecka, så jag är själv riktigt förvånad över att jag faktiskt inte har bloggat på ett helt år. Jag älskar att skriva och det har jag gjort sålänge jag kan minnas, just därför valde jag att starta en blogg så pass tidigt som jag faktiskt gjorde, för att ha nånstans där jag kan fly från omvärlden och bara skriva vad jag vill och vad jag känner.
Anledningen till att jag slutade blogga var för att jag kände att jag inte hade något roligt att skriva om längre. Förra året mådde jag väldigt, väldigt dåligt och alla hjärnspöken tog över helt enkelt. Varje gång jag tog upp den där rutan, samma ruta som jag skriver i nu så fanns det inget spännande eller roligt att skriva om. Den enda texten som blev var antingen en rad där det stod "idag mår jag inte så bra så jag skriver imorgon" eller så blev det ett inlägg, men som enbart bestod av deprimerande saker. Idag mår jag bättre än vad jag gjorde då. Jag är fortfarande inte på topp, men jag jobbar fortfarande på att bli helt fri från alla hjärnspöken osv.
Jag har varje dag tänkt på att ta tag i bloggen och börja göra blogga igen eftersom att det faktiskt är nåt som jag tycker är kul, men jag har helt enkelt inte känt mig riktigt redo. Idag tar jag klivet ut i bloggvärlden igen. Med en tom blogg och utan läsare börjar jag nu igen, helt ifrån ruta ett. Men det känns skönt att bli av med allt det gamla från när jag mådde som sämst och börja om på nytt med mycket positivare inställning och tankar. Dock kommer jag fortfarande hålla bloggen låst ett tag till. Tills jag känner att jag är redo för att ta det sista och största klivet ut bland alla människor.
Så detta, som jag skriver nu, är bara för mig själv och jag har valt att göra såhär för att jag ska ha nånstans att fly till och skriva på när jag känner att jag vill, för än så länge, så är jag inte riktigt redo att låta hela världen kunna läsa mina ord.
Vem vet, jag kanske låser upp den här bloggen om några veckor, några månader, några år, och låter er ta del av allt jag har att säga, men tills dess så behåller jag det för mig själv.
